Under senare delen av 80-talet var de NHL:s bästa lag, ja kanske till och med världens bästa. Men en hel del konstiga beslut från ledningshåll monterade sakta och säkert ner den framgångsrika klubben. Men nu andas det optimism igen i Edmonton. Tacka Connor McDavid för det.

Kan man sin hockeyhistoria går det välbehagliga rysningar genom kropp och själ när 80-talet och Edmonton Oilers kommer på tal. General managern och coachen Glen Sather hade på några säsonger i början av årtiondet byggt upp ett ruskigt slagkraftigt och talangfullt lag med superlegendaren Wayne Gretzky i spetsen, mannen som innehar de flesta rekorden i NHL-historien.
Men det var inte bara Gretzky som färgade i det här gänget. Grant Fuhr har också han kultstatus och var en målvakt som kanske inte hade den bästa statistiken, men när det verkligen gällde och matcherna skulle avgöras så spikade han igen. En burväktare som alldeles garanterat vann fler 6-5-matcher än han höll nollan under sin NHL-karriär.

Andra pulshöjande namn från de här åren mellan 1984 och 1990 som inbringade fem Stanley Cup-titlar till staden var Jari Kurri, Glenn Anderson, Mark Messier, Esa Tikkanen, Paul Coffey, Kevin Lowe, Dave Semenko… Ja, vi skulle kunna rabbla upp fler namn än så. Ett tips är att kolla detta Youtube-klipp för att uppleva fornstora dagar. Det föreställer när mästarna från 1984, den första titeln, återförenas.

Det fanns egentligen ingenting som talade för att Edmontons sanslösa framgångar skulle upphöra inom en snar framtid. Men den 9 augusti 1988 slog en gigantisk bomb ner i provinsen Alberta. Oilers hade trejdat Wayne Gretzky till Los Angeles Kings och han var inte den förste som hade tvingats lämna laget. Redan året innan hade en av världens bästa backar genom tiderna, Paul Coffey, bytt Oilers mot Pittsburgh.

27 ÅR SEDAN SENASTE TITELN

Trots Gretzkys farväl sommaren 1988 vann Edmonton Oilers ytterligare ett mästerskap 1990. Men bara några år senare fanns det inget kvar av det framgångsrika 80-talslaget. Messier, Kurri, Tikkanen, Fuhr med flera hade lämnat för andra klubbar. Vill ni få grepp om Gretzkytrejden, som beskrevs som ett terrorattentat mot hockeyn, rekommenderas denna video.

På de 27 år som passerat sedan 1990 har Edmonton tagit sig till slutspel tio gånger. Föga värdigt ett gammalt storlag. Vid ett av dessa tio tillfällen tog de sig dock till final, året var 2006 när de fick se sig besegrade av Carolina Hurricanes som tog sin första, och hittills enda, titel.

Sedan dess missade Edmonton slutspel tio år i rad och på den tiden har ledningen haft gott om tid på sig att tänka ut strategier om framtiden. Skulle de bygga ett nytt storlag genom smarta trejder, skulle de gå efter kontraktslösa spelare, eller skulle de satsa på draften och plocka de största talangerna.
Det blev det sistnämnda och där har man under 10-talet hittat tongivande spelare i dagens trupp som Oscar KlefbomRyan Nugent-Hopkins och Leon Draisaitl.

MEGASTJÄRNAN

Men det absolut största fyndet, och en ”game changer” för hela organisationen var när de 2015 draftade megatalangen Connor McDavid. McDavid fick sin rookiesäsong delvis förstörd på grund av skada, men lyckades ändå snitta drygt en poäng per match 2015/2016. När han under 2016/2017 spelade samtliga 82 matcher blev det 100 poäng för 20-åringen.

Utöver sina offensiva skills, är han precis lika skicklig i det övriga spelet runt banan och självaste Wayne Gretzky har sagt att McDavid är den bäste spelare som kommit in i ligan de senaste 30 åren vid sidan av Sidney Crosby och Mario Lemieux.
Självklart är han lagkapten för Oilers och har faktiskt gett hela stan en tro på nya framgångar.

Den som vill avnjuta lite McDavidgodis kan titta i spelaren nedan.

En försmak av vad som förmodligen kommer bjöd McDavid och hans lagkamrater på i våras när de för första gången sedan 2006 tog sig till slutspel. Det räckte ända till kvartsfinal för laget innan Anaheim blev för svåra över sju matcher.
En som satt och njöt av spelet framför TV:n då var den dåvarande Islandersspelaren Ryan Strome som i intervjuer berättat att han verkligen gillade vad han såg. Till hans stora förtjusning trejdades han till Edmonton under sommaren och får nu vara en del av vad många, många tror kommer bli framtidens storlag i NHL.

Ska man se Edmonton på plats i Nordamerika kan man självklart göra det på plats i staden, gå in på Nickes.Com och gör en prisförfrågan. Splitter nya arenan Rogers Place ska vara något i hästväg säger de som varit där och den sväljer över 18000 åskådare per match. Men man kan också välja att se dom på bortaplan i turistmetropoler som New York, Chicago, Toronto, Las Vegas, Florida och Kaliforien. Nedan följer en sammanställning på Edmontons samtliga matcher under säsongen 2017/2018 i dessa städer och stater. Klicka på länkarna för att göra en boknings- och prisförfrågan.

NEW YORK

2017-11-07: New York Islanders – Edmonton Oilers

2017-11-09: New Jersey Devils – Edmonton Oilers

2017-11-11: New York Rangers – Edmonton Oilers

CHICAGO

2017-10-19: Chicago Blackhawks – Edmonton Oilers

2018-01-07: Chicago Blackhawks – Edmonton Oilers

TORONTO

2017-12-10: Toronto Maple Leafs – Edmonton Oilers

LAS VEGAS

2018-01-14: Vegas Golden Knights – Edmonton Oilers

2018-02-16: Vegas Golden Knights – Edmonton Oilers

FLORIDA

2018-03-17: Florida Panthers – Edmonton Oilers

2018-03-18: Tampa Bay Lighning – Edmonton Oilers

KALIFORNIEN

2018-02-07: Los Angeles Kings – Edmonton Oilers

2018-02-09: Anaheim Ducks – Edmonton Oilers

2018-02-10: San José Sharks – Edmonton Oilers

2018-02-25: Anaheim Ducks – Edmonton Oilers

2018-02-27: San José Sharks – Edmonton Oilers

 

HENRIK SKOGLUND
@hockeystaden

 

Säg Chicago och många tänker nog tillbaka på alla de filmer som gjorts om 1920-talets maffiauppgörelser i staden där Al Capone härskade. Nu för tiden är det betydligt lugnare i USA:s tredje största stad och idrottsutbudet är stort och framgångsrikt med flertalet mästerskapstitlar i de stora sporterna genom åren.

I detta reportage ska det främst fokuseras på ishockey och Chicago Blackhawks. Men det är mer än värt att nämna att staden har professionella lag i samtliga stora sporter ”over there”. Innan vi går in på staden Chicago och ishockeyn så kommer här en liten summering av en del man kan se i idrottsväg i området.

NBA:

Chicago Bulls med megastjärnan Michael Jordan i spetsen regerade i basketligan under 1990-talet med hela sex NBA-titlar som skörd. Efter Jordans sorti från sporten har det gått lite tyngre för klubben och man har inte varit framme i final sedan 1998 då man tog hem senaste titeln.

Basketintresset i staden är dock stort och ett besök till lagets hemmamatcher i United Center kan rekommenderas.

NFL:

Chicago Bears håller till på Soldier Field som har en publikkapacitet på 61 500 åskådare. Arenan stod värd för fyra gruppspelsmatcher och kvartsfinalen mellan Tyskland och Belgien i 1994 års fotbolls-VM som vi svenskar gärna minns tillbaka på med glädje.

Bears har en seger i Super Bowl (1986) att skryta med och var senast framme i den storslagna finalen 2007.

MLB:

Staden har två lag i baseball-ligan, Cubs, som håller till på Wrigley Field och White Sox som spelar sina hemmamatcher på U.S. Cellular Field, vilken är belägen i södra delen av Chicago.

Av de båda klubbarna är det White Sox som rönt mest framgångar och 2005 tog man hem den senaste segern i World Series.

MLS:

Chicago Fire spelar sina hemmamatcher på Toyota Park som har en publikkapacitet på 20 000 åskådare. Arenan är belägen i förorten Bridgeview och klubben har vunnit MLS en gång (1998). Desto fler segrar har man i den inhemska cupen, närmare bestämt fyra.

2010 representerade den forne svenske superstjärnan Fredrik Ljungberg klubben.

Chicago:

Staden är belägen vid Michigansjöns sydvästra ände och beskrivs som väldigt vacker av de som varit där. Chicago som stad är främst en viktig kommunikationsknutpunkt då den är belägen i norra mitten av det väldiga landet.

Ur svensk synvinkel kan stadsdelen Andersonville vara värt ett besök. År 1900 bodde det faktiskt fler svenskar där än i Göteborg. Nu för tiden är svenskättlingarna i stort sett borta, men flertalet svenska butiker och restauranger finns kvar. I stadsdelen finns universitetet North Park som har rötter i Svenska Missionsförbundet och årligen har utbyte av studenter med Södra Vätterbygdens Folkhögskola i Jönköping.

Vad ska man då lägga fokus på när man är i staden? Vad ska man se? Allt beror ju självklart på tycke och smak. Lämnar vi det klassiska med matutbud (stor variation och hög kvalitet i den mångkulturella staden) och shoppingmöjligheter och kastar oss direkt över sevärdheter så finns det några godbitar som dominerar.

Willis Tower gör ett påtagligt intryck i stadskulissen. Skyskrapan är 442 meter hög och var fram till 1998 världens högsta byggnad.

Ett annat dominant inslag i Chicagos stadsbild är högbanan. Alltså en del av kollektivtrafiken som går på banor högt belägna över marken. Högbanan är en del av stadens stora tunnelbanenät.

Millennium Park anlades i slutet av 1900-talet för att välkomna det nya årtusendet. Parken, som är belägen mitt i centrum, är väldigt populär bland invånarna och full aktivitet råder konstant i området som innehåller bland annat storslagna konstgallerier och en isrink där allmänheten kan åka skridskor.

Michigan Avenue är stadens huvudgata som sträcker sig över ett stort område. Gatan är välkänd och ett givet turistmål med sina möjligheter till shopping och restaurangutbud. Stadens hjärta skulle man kunna säga.

Blackhawks:

Stadens NHL-representant är ett av ”original six”-lagen. Alltså en av de sex klubbar som i begynnelsen deltog under den första NHL-säsongen.

Hockeyintresset i staden är stort och har så varit ända sedan starten trots tyngre år emellanåt. Sex gånger har man kunnat titulera sig Stanley Cup-mästare. Första gången 1934 och senast det begav sig var 2015.

Lite intressant är att även om Blackhawks betecknas som en storklubb vann man faktiskt inte någon  Stanley Cup mellan 1961 och 2010 trots att man var framme i fem finaler under dessa år. Den segerlösa sviten var faktiskt något media i Nordamerika gjorde ett stort nummer av. Chicagofansen drog nog en suck av lättnad när förbannelsen bröts 2010 och deras klubb kunde lämna över stafettpinnen till bittra rivalen Toronto gällande längst antal år mellan mästerskapstitlarna. Toronto har inte vunnit sedan 1967.

För den historiskt hockeykunnige klingar namn som Bobby Hull, Denis Savard, Stan Mikita och Tony Esposito som ljuv musik i öronen. Spelare vi alla läst om och vissa av er har säkert också sett dem spela i diverse VM-turneringar förr om åren. Samtliga av de ovan uppräknade spelarna har dessutom sina tröjnummer pensionerade i taket av United Center där Blackhawks spelar sina hemmamatcher.

Nutida stjärnor som bidragit starkt till klubbens framgångar på senare år är Jonathan Toews, Patrick Kane, Duncan Keith och svensken Niklas Hjalmarsson. De två förstnämnda tillhör några av NHL:s allra bästa spelare offensivt sett och Keith har utsetts till bäste försvarare i ligan vid två tillfällen hittills under karriären. Niklas Hjalmarsson gör ett stort jobb i det tysta från sin backplats och är högt skattad av klubben och dess anhängare.

Chicago Blackhawks har skördat stora framgångar de senaste åren, har ett bra lag och egentligen ska väl varenda match i United Center rekommenderas för den hockeysugne. Men är man i staden och vill se hockey så är ett tips att rikta in sig på matcher där hemmalaget möter någon annan ur ”original six”-klubben. Den innehåller, förutom Chicago då, Detroit Red Wings, Toronto Maple Leafs, New York Rangers, Boston Bruins och Montreal Canadiens. De inbördes mötena mellan dessa gäng har genom åren bjudit på stor rivalitet oavsett var i tabellen de befunnit sig. Jämsides med Blackhawks har även Pittsburgh Penguins dominerat ligan de senaste åren. Detta är också ett möte som varmt rekommenderas att se när Sidney Crosby och hans kamrater kommer till stan.

Möten mellan Chicago Blackhawks och rivalklubbarna i United Center under NHL-säsongen 2016/17 (Klicka på datumen så kommer ni till sidan för boknings- och prisförfrågan hos Nickes.Com):

Chicago Blackhawks – Toronto Maple Leafs

22 oktober

Chicago Blackhawks – Montreal Canadiens

13 november

Chicago Blackhawks – New York Rangers

9 december

Chicago Blackhawks – Detroit Red Wings

10 januari

Chicago Blackhawks – Pittsburgh Penguins

1 mars

Chicago Blackhawks – Boston Bruins

2 april

Som ni märker spelar Blackhawks bara en match hemma mot samtliga dessa lag. Anledningen till att det är så få möten är helt enkelt att Chicago huserar i Western Conference medan exemplen ovan håller till i Eastern. NHL är ju uppbyggt på så vis att lagen möter varandra flest gånger i samma division, något färre möten med lag från samma conference och oftast två möten sammanlagt med övriga lag. Desto större anledning att boka in ett eller flera av dessa heta rivalmöten. Det lär smälla i sarghörnen.

Givetvis går det att boka valfri match till Chicagos samtliga hemmamatcher. Gå in på Nickes.Com så hjälper vi dig med enstaka matcher eller paketresor om du vill kombinera med andra sporter i staden.

Henrik Skoglund